26 februari 2005 fyllde jag 20 år, en ålder som alla tonåringar fibrilt längtar efter när de börjar närma sig 18 år. Jag kommer ihåg en av mina tankar den dagen; "Nu är jag gammal, nu får jag göra allt!".
Idag den 26 februari sitter jag här fast 2008 och tänker inte alls likadant.
Jag fyller 23 idag vilket egentligen bara är en siffra.
Vet inte riktigt vart jag ska börja, det är väll nu man ska sluta med att bli förvånad över att gammla vänner ska ha barn eller att någon snart tar examen och blir ekonom.
Det är lite "studenten-feeling" över att fylla år i år, lite läskigt att veta att man faktiskt är jäkligt vuxen nu. Det sköna är att jag än så länge inte alls har någon press i livet.
Jag menar min käre vän Jocke fyller ju 24 snart, han är snart 25.
Nu är man ju den där som var så jäkla vuxen när man var 18-19 år.
hmm...
Detta ska inte bli en utdragen krönika om åldersnojja, inte alls. Däremot vill jag berätta vilken konstig känsla jag har idag. Imorrse tänkte jag:
"Undrar om det är så här det kommer kännas varje år nu... Kommer jag alltid att vakna halv själv på födelsedagen och gå till jobbet?"Jag vågar erkänna att jag fortfarande är lite "mamma-gris", var väldigt nära att åka ut till ön igårkväll just för att vakna hos mamma och bli grattad. Antar att man har barnasinnet kvar.
Grattis till mig iaf!
Lite kul är det att fylla år, det är ju faktiskt min dag idag... iaf en dag per år.
Den ska utnyttjas.
Johan